Var på väg att statusuppdatera med texten ovan på Facebook. Skrev in den, men klippte bort den. Blev irriterad på min egen status innan jag ens lagt ut den eftersom den utstrålade ett "heej, allt som är manligt är jävligt coolt och nu är jag jävligt cool för att jag gjort en manlig grej". Det kändes så gymnasievarningbarnsligt, och då syftar jag min egen gymnasietid. Jag behövde inte läsa många dagar på Genusvetenskap A för att minnen från den tiden dök upp på löpande band. Minnen som bekräftade det jag läste i böcker, som jag då knappt förstod. Ringde hem till mamma och grät inför första seminariet för att jag inte förstod vad det stod i kurslitteraturen.
"Maaaammmaaa! Vad betyder kvinnoemancipatioooon?! Jaaag faaaattttaaaar inte."
Åh, jag blir alltid lika besviken på min skolgång när jag tänker på det här. Det var inte bara det att jag i skolan inte lärt mig tänka kritiskt och att uttrycka mina åsikter utan också all kunskap som osynliggjorts. Och att vi inte diskuterade vad tjusiga begrepp som exempelvis demokrati och mänskliga rättigheter kan innebära och hur svåra och komplexa de är. Diskussion fanns inte. Det var också det att de vuxna inte uppmärksammade oss på att killarna härjade fritt och tjejerna svansade efter och de lät dem tro att de var kungar allihopa. Däremot fick jag i högstadiet veta av en lärare att jag och en annan tjej styrde hela klassen och att det kanske inte var så bra. Det sa hon från ingenstans inför hela klassen och utan att sedan låta oss fundera och diskutera saken. Det bara sas och sen kom nästa överambitiösa oh-bild upp och vi gapade snällt och svalde kunskap som om den vore statisk.
Två tjejer som styr en skolklass. Förfärligt. Det borde veta sin plats bättre. Styrde gjorde vi knappast för de andra satt alltid som ljus när vi försökte skapa kaos i klassrummet. Men ja, styrde kanske i bemärkelsen att de blev skraja och satt ännu mer som ljus stunder då vi testade gränserna. Yep, jag var väl lite av en rebell i högstadiet men anser fortfarande att jag oftast var en saklig sådan. Ifrågasättande och kritisk. Men shit vad man blev satt på plats för det. En ung tjej behöver inte bråka mycket för att hon ska passera gränser. Det fanns inte en enda lärare som sa som jag skulle sagt till mig själv i idag. "Du verkar skitarg. Vad är fel? Berätta. Jag vill lyssna." Skolan hade chansen att visa vad demokrati ska innebära, konkretisera sitt uppdrag, men gjorde i stället precis tvärtom. Kvarsittning, hot och förlöjliganden.
I mitt arbete som lärare är en klass som sitter som ljus skrämmande. Jag kommer ingenstans i min undervisning med elever som vill vara mig till lags jämt och ständigt. Kommer aldrig förstå mina egna lärare. Aldrig.
No comments:
Post a Comment