I fredags satt jag vid Trädgårdsgraven, där Jesus möjligtvis blev korsfäst och begraven, för att hämta andan och få en stund för mig själv. Det är en lummig trädgård där Jerusalems puls är som bortblåst, i stället hörs väckelsekristnas predikan och sång från olika håll. Det har varit en mastig vecka på Västbanken, jag är tröttare än någonsin och också fylld av sorg över det jag lärt mig och insett. Slog mig ner på en bänk i trädgården och tog en självporträtt, tittade på bilden och började gråta. Tröttheten, sorgen, uppgivenheten. Allt fanns där på bilden.
På Olivberget klämde jag fram ett töntigt leende dock. Det har faktiskt varit en vecka att minnas, en vecka att glädjas åt. Visste inte att det gick att hinna med att uppleva, lära sig och inse så mycket på en vecka.
Salam aleikum - Peace to you!
No comments:
Post a Comment