Anna

My photo
Stockholm, Sweden
Ambivalens och paradoxer har förvandlats till två goda sidor av min tillvaro och dessa kan möjligtvis bilda den röda tråden. Får tiden att gå genom att lyssna på Sveriges Radio, cykla lugnt, föra intressanta diskussioner med nära vänner, umgås med min katt, läsa och skriva. En gång drabbades jag av skrivkramp och när den gick över började jag blogga. Här finns det anledning att skriva hela texter. Med röd tråd, början och slut. Ett komplement till de hafsiga anteckningar som fyller mina skrivböcker.

31 October 2011

Hebron

Förrförra veckan på torsdagen hängde jag i Hebron några timmar.

En checkpoint mitt i stan på vägen mot Ibrahimmoskén.
Många shoppingstråk var mörka på grund av att man skyddade sig från bosättare som bor i de övre delarna av byggnaderna. Här är det lakan som hänger, på andra platser är det galler som skyddar mot stenkastning bland annat.


Ibland var det färggrant.


En köttslamsa dök upp från ingenstans. Lite otrevligt i min mening.

Ibrahimmoskén sitter ihop med en synagoga. Platsen är heliga för judar, kristna och muslimer eftersom Abraham med flera viktiga ska vara begravna här under. Abrham, hans fruar och barn är ju de abrahamitiska religionernas urfamilj.

För en västerlänning var det inga större problem att ta sig igenom kontrollen utanför moskén. Mer krångel var det för våra palestinska vänner men de hade innan befarat att de inte skulle släppas in.

På andra sidan dörren hördes judiska böner. Vi var klädda i kåpor och det var den enda gången på resan som jag var tvungen att täcka mitt hår.


Lilla huset till vänster är Saras kenotaf dvs skengrav

Jag fascinerades av taket och lamporna.

Efter stunden i moskén var vi ute bland marknadsstånden igen.

Hebrons borgmästare bjöd på paradrätten kyckling och ris. När vi mumsade i oss detta nåddes vi av nyheten om Khadaffis död. Ett minne för livet liksom.

Utsikt över Hebron.

Vi gick på fotbollsmatch. Här är läktaren för män. Palestina mötte Japan. Japan vann med 22 mål om jag inte missminner mig, vilket inte vore konstigt för på läktaren tittade jag mest på den fantastiska utsikten. Eller allra mest fokuserade jag på att inte somna. Det var torsdag och schemat vi hade den där veckan på Västbanken var inte nådigt. Sa till eleven jag satt bredvid att "om jag ramlar ner mellan bänkarna så är det för att jag somnat". Eleven sa då att hon förstod vad jag talade om. Dagen innan hade hon själv varit så trött att hon gick in på en toalett för att få sova och vara ifred i två minuter. Det var en tuff vecka

Stadions yttervägg.

No comments: