Anna

My photo
Stockholm, Sweden
Ambivalens och paradoxer har förvandlats till två goda sidor av min tillvaro och dessa kan möjligtvis bilda den röda tråden. Får tiden att gå genom att lyssna på Sveriges Radio, cykla lugnt, föra intressanta diskussioner med nära vänner, umgås med min katt, läsa och skriva. En gång drabbades jag av skrivkramp och när den gick över började jag blogga. Här finns det anledning att skriva hela texter. Med röd tråd, början och slut. Ett komplement till de hafsiga anteckningar som fyller mina skrivböcker.

10 October 2011

HGF och besvikelsen

Det första jag gjorde när jag fick ett förstahandkontrakt var att gå med i Hyresgästföreningen. Detta trots att jag var skeptisk på grund av deras arbete med den så kallade Stockholmsmodellen. Fick den förklarad för mig av regionordföranden Terje Gunnarsson i Filadelfiakyrkan på ett HGF-möte för några år sedan. Han fick en mängd kritiska frågor eftersom modellen rent ut sagt var puckad och när de kritiska frågor haglade över honom framstod han mer och mer som en besserwisser. Han talade sig själv i påsen men tycktes inte se det. "Så om jag ger mitt eget boende höga poäng när jag får hem den där poängblanketten så kan jag räkna med högre hyra.", minns jag att en kvinna i publiken konstaterade.

Nu vet jag inte exakt hur det gick med den där modellen men enligt Björn Alfredsson gick det nog precis som jag förväntat mig. Fastighetsägarna är ("skade?)glada och på Hyresgästföreningen är de av någon outgrundlig anledning besvikna, som om de inte förstått vad som skulle hända. Och vi hyresgäster kan räkna med chockhöjningar av våra hyror.

Trots besserwissern Terje gick jag alltså med i Hyresgästföreningen när jag fick mitt kontrakt ett år senare, hösten 2009. Ett halvår senare gick jag ur. Då hade jag haft kontakt med en jurist på kontoret i Stockholm ett antal gånger. Mina mejl besvarade han om han råkade få lust. Det gick inte att räkna med något. På telefon lät han mig inte tala till punkt och han talade till mig som om jag inte hade koll på läget av anledningar som jag inte förstod. Han gav mig dessutom beskedet att det inte fanns mycket att göra åt att lägenheten jag hade fått inte höll måttet, jag skulle helt enkelt inte tagit den tyckte han. Som om det fanns ett val! Det finns inte många val när det gäller boende för en vanlig dödlig i Stockholm. Jag hade fyra års ködagar, behövde bostad och fick en lägenhet i Gröndal. Då tackar man ja. Wow liksom. Sedan ska man alltså fortsätta vara glad. Oavsett om hyran är svinhög, lägenheten är sliten trots att den har några få år på nacken och värden inte ser till att värme och ventilation funkar.

Hyresgästföreningen är paradoxal för mig. Å ena sidan hörs klara röster och kritiska frågor därifrån, å andra sidan låter de sig luras till chockhöjning och har tydligen en mängd besserwissrar i sitt gäng som gillar att höra sin egen röst. När det stod klart för mig att Hyresgästföreningens arbete i Stockholm brister rejält både för hyresgästerna som grupp och för mig som enskild fick jag nog. Detta skrev jag till dem i ett mejl när jag gick ur men de bemötte mitt missnöje med tystnad. Då kändes det absolut rätt att gå ur men besvikelsen över deras arbete förstärktes.


No comments: