Inledningen till ett hårt arbete

1.1 Ines Nyberg – Snappertuna våren 1918
Den 6 december 1917 förklarades Finland som ett självständigt land. I Ryssland hade revolutionen skapat kaos och i samband med den såg finländarna sin chans att göra sig fria från ryssarnas boja. 1809 hade Sverige förlorat sin makt över Finland som i stället hamnat under ryskt styre. Det var på tiden att landet skulle få rå om sig själv utan att tvingas förhålla sig till makter i andra länder. I hela Finland uppstod glädjeyra och folket samlades på torgen runt om i landet för att fira sin självständighet, men någonstans under ytan pyrde en glöd som senare skulle leda till eld. Landet delades i två läger, röda och vita, och inbördeskrig utbröt.

Den här uppsatsen för oss tillbaka till vårvintern år 1918, till Västnyland som ligger i södra Finland. Där havet slutar och sjöarna tar vid. Marken är platt och den täcks till stora delar av tall- och granskog där bär och svamp växer. Där skog inte finns, finns åkrar, ängar, vägar, gårdar, torp, byar och städer. Fyrtio kilometer från Finlands sydligaste udde och staden Hangö ligger byn Snappertuna. Där ligger husen och gårdarna utspridda mellan ängarna och ett av dessa hus bodde vid den här tiden Ines Nyberg med sin man Verner och deras tre barn Göta, Sven och Ruth. Ines och Verner bodde vid en trevägskorsning där det fanns en matbutik som de skötte tillsammans. Fem år tidigare hade Ines och Verner gift sig. Juldagen 1913 bytte de ringar på köksgolvet i Verners barndomshem på gården Huskvarn och 1914 föddes deras första dotter. Egentligen var detta inte alls vad Ines hade planerat, att bli bondfru på landet. Hon hade växt upp i staden Hangö och kommit till Snappertuna som sextonåring för att tjäna ihop sina egna pengar genom att jobba i bybutiken. Butiken låg på nära avstånd till Verners hemgård och i byn började ett rykte gå. Det nya butiksbiträdet såg ut som en nyutslagen ros och när Verner själv fick träffa henne började han uppvakta henne. Ines insåg vad som höll på att hända och hon var av den bestämda uppfattningen att ett liv på landet inte var vad hon önskade sig. Vid jultider 1912 sa hon upp sig från butiken och flyttade tillbaka till Hangö för att jobba där i stället. Men ett år senare stod hon alltså på köksgolvet i Huskvarn och bytte ringar med Verner för att sedan gå tillbaka till arbetet i butiken. Verner hade inte gett upp hoppet om Ines trots att hon givit sig av från Snappertuna i syfte att glömma honom. Det knepet hade inte fungerat på honom. I brev och kort förklarade han sin kärlek för henne.

Om dagen vid mitt arbete är du uti mitt sinn’,
om natten, då jag sover, är du uti min dröm.
Om morgonen, då jag vaknar, vem saknar jag väl då?
Jag saknar lilla vännen, som är långt, långt härifrån.

Sex år efter Verners kärleksbrev skiljdes Ines och han åt igen. När inbördeskriget bröt ut var Verner och hans bror Gunnar engagerade i den vita Sigurdskåren och det var en självklarhet för dem att de skulle ge sig ut i striden. Men mycket strid blev det inte eftersom de till större delen av tiden satt i de rödas fångläger i Helsingfors. Under tiden som han satt som fånge och Ines skötte butik och barn hemma i Snappertuna skickade de brev till varandra.

I breven framkommer bland annat Ines tro på att det är Gud som står bakom kriget och att de kommer levande ur kriget om de bara känner tillit till Guds kärlek och de avsikter han har med kriget. Religionstemat i breven gjorde att jag fastnade i dem och att intresset hos mig väcktes för att fördjupa mig i det. Jag vill ta reda på vem Ines var och vad breven säger om den kontext hon levde i. Hur påverkades Ines av sin tid? Kan en förklaring till hennes religiösa övertygelse finnas i strukturerna hon levde inom?

De brev som Ines skrev till Verner våren 1918 står i centrum för analysen i den här uppsatsen. Ambitionen är att undersöka relationen mellan aktör och struktur dvs. mellan Ines och den kontext och tidsanda som hon omgavs av i södra Finland.