Morgonäventyr

Chillis hade blivit uppjagad i ett träd av en grannhund igår kväll. Utan min vetskap. Jag läste tills jag däckade i natt, vaknade klockan fem och läste två timmar för att skingra tankarna. Strax innan nio väcktes jag av att två grannar står utanför mitt öppna fönster och pratar. Den ena säger: "Undrar vems den där katten är, som sitter i trädet". Jag rusade upp och ut på gården i bara nattlinnet. "Det är nog miiin kaaaat!!". Har helt klart fixat mig ett rykte här på gården nu. Den virriga tjejen med katten, eller något åt det hållet.

Den följande timmen stod jag under en tall, där det kryllade av pissmyror, och pratade med min lilla Chill som satt där uppe och pep. Kom ner då lilla Chill. Silleen kom neeer då. Kommer man upp måste man komma ner. Sööötiis. Hoppa hoppa! Sillen, sillen kom kom. Det verkade tröstlöst. Efter en stund började hon röra sig där uppe, men bara på grenar på samma höjd. Hon lade sig på en massa barrfyllda smågrenar. Det blev nästan som en korg som blåste i vinden. Det såg inte särskilt skönt ut. Hon ville hela tiden ner men var för feg. Stundvis var det svårt att få syn på henne bland alla barr.

Efter en timmes tålamod hängde hon plötsligt och dinglade med benen i luften. Jag peppade henne att släppa taget och landa på marken. Det vågade hon inte förrän andra gången det hände. Hon sprattlade med benen igen och så från den ena sekunden till den andra studsade hon ner på gräset. Dojnk. Hon doftade barr, tall och blommor.

Nu är vi trötta men glada, som par som precis fått barn brukar säga.

Phenomenons - Twin Sister