Anna

My photo
Stockholm, Sweden
Ambivalens och paradoxer har förvandlats till två goda sidor av min tillvaro och dessa kan möjligtvis bilda den röda tråden. Får tiden att gå genom att lyssna på Sveriges Radio, cykla lugnt, föra intressanta diskussioner med nära vänner, umgås med min katt, läsa och skriva. En gång drabbades jag av skrivkramp och när den gick över började jag blogga. Här finns det anledning att skriva hela texter. Med röd tråd, början och slut. Ett komplement till de hafsiga anteckningar som fyller mina skrivböcker.

26 March 2010

85%

När jag kom till jobbet i dag fick jag höra ett rykte som sa att jag ska få jobba kvar i höst. "Det är mer än vad jag vet", sa jag och hoppades på att chefen skulle visa sig så småningom. Strax därefter gjorde han det och kunde bekräfta att ryktet var sant. En tjänst på 85% ser de ut att kunna ge mig men ingenting är spikat än. Jag håller tummarna och tackar min chef och kollegor som poängterat vikten vid att ha mig kvar på skolan. Chefen såg lite besvärad ut eftersom han inte kunde erbjuda mig en heltidstjänst, men jag lovade honom att detta räcker gott och väl. Herregud, jag är ju knappt levande just nu. Har i ärlighetens namn jobbat extremt lite på jobbet sedan i onsdags. Har stått pall under lektionerna och sedan mest andats. Allt för att överleva.

Min religionslärarkollega skrattade nästan ihjäl sig idag när jag berättade att jag just nu tillbringar min fritid liggandes på min spikmatta och lyssnades på regnskogsregn. Han kunde inte ta nästa tugga av sin lunch på flera minuter efter att jag sagt det. Sedan skämtade han om att vi väl snart ser en ambulans som hämtar mig härifrån. "Hon har blivit alldeles kollrig", sa han. "Du ser inte så pigg ut du heller om jag får säga så", försvarade jag mig. Vi skrattade högljutt i personalrummet och förlängde förhoppningsvis våra liv en aning.

You're lost little girl - The Doors

2 comments:

Karin said...

Det låter ju jättebra! 85% räcker mer än väl, int sant? Bra att ni kan skratta åt eländet :)

Fick din inbjudan. Tack. Sku ju vara sjukt roligt. Men antar att det blir en annan gång vi får dansa och förundras...senast i juli!

Anna said...

Jo det är skönt att skratta åt allvaret. 85% blir skitbra, bara jag kommer ur mitt svindyra boende.

Ja vi ska dansa och förundras innan vi åker till Paris och dansar vidare där.