Igår kom jag trött tillbaka till jobbet. Höll mitt första skiftliga prov i religion om judendomen och kristendomen. Eleverna tyckte den stora frågan var jobbig och svår. Några kved och tittade på mig som om de trodde att jag skulle ge dem en lättare uppgift om de såg alltför besvärade ut.
Jag försökte jobba lite under tiden som eleverna kämpade. Det gick så där. Försökte diskret att öppna mitt lilla chokladpaket under katedern, men två elever längst fram anade oråd och tittade på mig med smala ögon. Jag tog fram chokladen, kastade in en bit i munnen och log mitt allra snällaste leende. De skrattade och skakade på huvudet.
Började oroa mig för att raderna jag hade gett dem att skriva på var för täta. Shit, jag måste ju kunna läsa allt det de just nu sitter också skriver. Suck. Eleven längst fram har en handstil som får en lärare att slita av sig håret. Jag böjde mig fram över katedern och viskade.
"Du, du kan skriva på varannan rad om du vill"
"Nej men det går bra"
"Okej..."
"Det här som jag skrivit på sned i marginalen är bara en kommentar", han pekade på sina krumelurer.
"Men tänk på att jag ska läsa det där"
Han började skratta och tjejen bredvid också.
"Du kommer kunna läsa det, eller kanske inte. Det kommer ta en del tid att rätta det här provet"
"Mmm"
Anna
- Anna
- Stockholm, Sweden
- Ambivalens och paradoxer har förvandlats till två goda sidor av min tillvaro och dessa kan möjligtvis bilda den röda tråden. Får tiden att gå genom att lyssna på Sveriges Radio, cykla lugnt, föra intressanta diskussioner med nära vänner, umgås med min katt, läsa och skriva. En gång drabbades jag av skrivkramp och när den gick över började jag blogga. Här finns det anledning att skriva hela texter. Med röd tråd, början och slut. Ett komplement till de hafsiga anteckningar som fyller mina skrivböcker.
No comments:
Post a Comment