Helgen har gått i vilans tecken. Vandrade sakta på min fysiska krigsstig igår och tog sedan tunnelbanan till Kungsholmen för att där inmundiga en sallad som gick helt emot vatakostens alla regler. Gott var det och ganska bra mådde jag ändå. På vägen till cafét ringde pappa och pratade lite om livet. Han ringer ungefär varannan vecka för att prata lite. De senaste månaderna har jag tyvärr inte svarat alltför upplyftande på frågan om hur jag mår. Har ärligt sagt att nej så jävla bra är det inte och att bättre kunde det få bli. Ganska ofta instämmer pappa i detta och konstaterar att livet är rätt så jobbigt om man ska vara uppriktig. "Jag har ändå mamma jag att prata med, men du har ju ingen nu", resonerade han igår. Mycket förbryllad kontrade jag med att jag har flera personer att prata med och att jag tror att man i första hand ska skapa goda vänskapsband än att lägga all energi på att hitta ett kärleksförhållande. Det ska man snarare akta sig för.
Love is blindness - Cassandra Wilson
Anna
- Anna
- Stockholm, Sweden
- Ambivalens och paradoxer har förvandlats till två goda sidor av min tillvaro och dessa kan möjligtvis bilda den röda tråden. Får tiden att gå genom att lyssna på Sveriges Radio, cykla lugnt, föra intressanta diskussioner med nära vänner, umgås med min katt, läsa och skriva. En gång drabbades jag av skrivkramp och när den gick över började jag blogga. Här finns det anledning att skriva hela texter. Med röd tråd, början och slut. Ett komplement till de hafsiga anteckningar som fyller mina skrivböcker.
2 comments:
Ja, rätt igen, men jag hoppas att det ena inte utesluter det andra. Kram/mamma
Post a Comment