Kärlek

Båda de där två kan man bli lite trött på ibland, men för det mesta är de bara väldigt härliga. Säregna personligheter har vi fått allihopa trots att vi växt upp inom samma väggar i en extraordinär kärnfamilj. Sedan har vi en till söt yrboll som vi hoppas att ska ta sig ut i livet utan stödhjul så småningom.

Det var jag - Familjen

Inköp

Jag gjorde en galen grej igår. Jag köpte en iMac! Herre gud, det är det dyraste jag någonsin köpt och jag var så nervös. Fick andas djupt flera gånger men försäljaren var snäll och tittade bara lite konstigt på mig när jag ställde mina frågor.

Det doftade så gott i kartongen när jag öppnade den. Min katt var lika exalterad som jag och hängde i gardinerna precis som hon alltid gör när hon firar.

Holiday - Tough Alliance

Ihopkörd

En hel del annat än nationella prov upptar min tankeverksamhet den här morgonen. Det liksom kör ihop sig för mig. En död dator, en deadline, några högar texter som väntar på bedömning. Turligt nog är det jultider, vilket har samma effekt på mig som sommarvärme har. Jag blir lugn, glad och sprallig. Men nu låser jag in mig själv med elevtexter.

Stora tankar i lilla berg- och dalbanan - Bob Hund

Förändringar

Det har visat sig att jag fick en lite annan lärarroll än vad jag hade trott då jag pluggade. Inser det nu när jag går tillbaka och läser gamla inlägg. Nya, positiva erfarenheter har turligt nog trängt ut mina dåliga erfarenheter som jag burit med mig sedan högstadiet. Det var nämligen så att "trevliga" lärare hade en tendens att inte vara det mot mig och deras sätt kändes som ett favoriserande beteende. Vissa inkluderades, medan andra exkluderades. Jag var för kritisk och omedgörlig i högstadielärarnas ögon antar jag. En märklig pedagogik att behandla omedgörliga elever kallt eller argt.

Det är inte lätt att hinna med och se alla elever lika mycket hela tiden jämt och ständigt. Men jag hoppas innerligt att alla känner sig tillräckligt sedda och hörda av mig.

Oh my love - The Concretes

Lillfredag

Har två alltför korta nätter bakom mig och ska nu gå ner i en vilopuls som heter duga. Detta går till så att man lyssnar på sköna låtar, äter pasta med räkor och dricker ett litet glas rödvin. Torsdag är lillfredag hemma hos mig. Kanske låter jag Strindberg söva mig med Hemsöborna.

Fade to black - Dire Straits

Hej på er

De temps en temps går jag in på min statcounter för att kolla om någon överhuvudtaget läser vad jag skriver. Och det visar sig alltid vara ett gäng som tittar in här regelbundet och eftersom jag själv skriver sådant jag gillar att läsa om så slutar det alltid med att jag fortsätter det här bloggprojektet. Ambivalens var namnet och sedan landar jag.

Däremot har det aldrig varit över hundra unika besökare. Förrän nu. Eftersom jag inte gör reklam för min blogg har jag tidigare tänkt att då jag slår ett sådant här rekord så kan det bara vara tack vare av mina kära elever. Nu är ni här. Jag har dock svårt att tro att bloggen kommer intressera er i längden.

Nedan följer några tips.

Om du är min mentorselev kan du briljera på lektionen i morgon genom att kolla upp roman på ne.se.

Om du är musikelev passar jag på att påminna om att det är skriftlig individuell reflektion som ska skrivas tyst under hela lektionen. Ett bra sätt att förbereda sig på är att fundera ut olika sätt att tolka verket du läst, att du kan visa att du ser flera innebörder.

Foolin' - Devendra Benhart

Tveksamt tempo

Livet som student var inte alltid lätt men efter några års studier hade man vant sig vid den ekonomiska situationen och frihet under ansvar. Det sköna var att man aldrig riktigt på riktigt kände av det där höga tempot som det pratas om, att vi kör hårdare och hårdare. Färre personer ska göra mer arbete på kortare tid. Nu jobbar jag inom skolan, som vi alla vet är den institutionen inte prio ett då det fördelas skattepengar, och just där är tempot påtagligt. Om detta har jag skrivit tidigare och det är samma sak en psykolog är inne på i en artikel i DN idag.

Tillvaron i dag påminner mest om ett maratonlopp, säger Madeleine Gauffin.

- Ingen av oss är egentligen gjord för det tempo som vi försätts i. Ändå fortsätter vi, alla gör ju likadant. Men många far väldigt illa.

Vi behöver gå emot det här. Klas Hallberg är en av mina förebilder och hans bok YCDBRALAI gav mig många tankeställare. Ändå drabbas jag av dåligt samvete då jag efter några effektiva timmar på jobbet slänger på mig jackan och hoppar på en buss mot ingenstans, för att sedan landa vid Västerbron som jag promenerar över sjungades Fly me to the moon under klarblå himmel. Just i stunden känner jag mig fri, men efteråt lite tveksam. Är det här vuxet och ansvarsfullt? Klockan är 15.00 och den senaste timmen har jag flummat runt och sjungit högt för mig själv. Moget. Jag är ju lärare nu och kanske ska ha en sträng blick och rynka i pannan. Ändå fortsätter jag med mina pauser för att jag själv finner mitt resonemang om en ständigt sträng blick tveksamt. Det håller inte.

Tralala lilla molntuss - Bob Hund

Framsteg

Bror min tittade lite misstänksamt på mig för en stund sedan och då insåg jag att jag låg på soffan och viskade fram årtal på franska. Quatre-vingt cent dix, quatre-vingt cent onze, quatre-vingt cent douze.

Det låste sig i min hjärna då jag som gymnasieelev skulle lära mig säga 1999 på franska. Störtomöjligt var det. Men nu. Dix neuf cent quatre vingt dix neuf. Något sådant.

C'est une bossa nova - Birgitte Bardot

Slutspurt

Okej hörni, det är bara fyra veckor kvar. Ett sms från en vän i morse påminde mig om detta, precis i rätt stund. Fyra måndagsmorgnar och sedan inleds mitt andra år som jullovsledig lärare. Finns ingen orsak att tappa humöret nu.

Tyvärr ska jag behöva hålla en två timmar lång lektion snart som jag inte hunnit planera så väl som jag tänkte mig. Mycket tankeverksamhet under gårdagen gick åt till att sänka ambitionsnivån. Inte min grej.

Folkmusik för folk som inte kan bete sig - Bob Hund

Imponerad och förvirrad

Sedan länge har jag förstått att eleverna jag undervisar är fenomenala. Ändå blir jag överraskad då jag träffar dem en lördagskväll vid halv sju och de berättar att de hela lördagen har spelat in en film de jobbar med i svenskan . Fatta vilka elever man har. Det skulle ju vara katastrof om jag inte insåg det. Nu tänker väl någon cynisk människa att det är klart de drar ihop en sådan story när de råkar på svenskläraren en helgkväll. Men nej, de var glada att se mig och de har filmat hela dagen.

För varje dag som går på mitt jobb får jag mer och mer distans till mina egna trista minnen som elev i en skola där lärarna inte såg vem människan bakom den kritiska tonåringen var. Det känns befriande att få göra annorlunda, behandla ungdomar med den respekt de är värda.

För övrigt har jag en tid vaknat med en myskänsla och tänkt "fan vad najs det är när regnet smattrar mot rutorna". Älskar sånt. I fredags hände det igen och därför blev jag förvånad då jag senare insåg att det var klarblå himmel. Ändå smattrade det.

Baby - Devendra Benhart

Mår lite bättre nu

Ska fortsätta dagen med att träffa bra folk och lyssna på skön musik.

Unicornio - Silvio Rodriguez

En baksida

Tidigare drabbades jag sällan av förkylningar, hosta, magkatarr och liknande. Men nu jävlar. Sedan jag satte min fot innanför gymnasieskolans väggar har varje virus som härjar där sagt hej till mig. Det här är inte kul.

Fast egentligen går jag runt och är en glad skit just nu.

Papperspåse - Bob Hund

Pan(i)k

Trodde att jag hade blivit duktig på att hantera pengar sedan jag fick jobb men nu har det stora bakslaget kommit. Långkonjukturen den kommande veckan ser jag inte fram emot. En vrålhungrig människa som jag kommer att behöva planera noga. Matsäck och linssoppa.

Turligt nog har jag precis haft födelsedag och en del av presenterna var vinflaskor. Najs.

Komplexitet och rädslor

Människan är en komplex varelse. Som lärare skriver man till exempel tydliga instruktioner. Samma person kan visa sig vara dålig på att läsa andras instruktioner. Detta har visat sig ett flertal gånger då jag läser franska på onsdagskvällarna. Igår gjorde jag en rätt pinsam grej, men läraren höll god min.

Just nu är jag rädd för att tappa bort alla handskrivna nationella prov som min elever svettades med igår. Det får bara inte hända.

Little Bit - Lykke Li

Höken

Många bollar i luften, som man säger. Varje dag blir elever utsatta för mina hökögon då jag vandrar genom korridorerna och i ljushallen. Vissa av dem skulle jag vilja ta i kragen och fösa till rätt rum där de kan träffa rätt person. Men bara i bland. Egentligen går det till så här.

"Anna, jag har tappat bort alla texter vi läst."
"Det är ju inte alls bra. Hur ska du göra nu?"
"Jag vet inte... "
"Du får låna texterna från någon i klassen och kopiera nya ex. Kan du ordna det tror du?"
"Mmmm, okej."

För övrigt gjorde jag en förfärlig upptäckt i morse. Min dator var död. Mycket nöjd var jag igår då jag äntligen placerat den så att jag kan lägga på Spotify liggandes i sängen och såg fram emot att göra det direkt när jag vaknade i morse. Men då var alltså dator stendöd.

Tonight - Lykke Li

Denna hårda måndag

Det tog mig hela förmiddagen att växa upp och bli förmögen att ta hand om den här veckan på det sätt som förväntas av mig. Precis som en gymnasieelev kände jag mig sjuk innan helgen, men piggnade lämpligt nog till på fredagskvällen och behövde absolut ge mig ut i nattlivet. Var sprallig i själen.

Jag hade en svindlande rolig helg men har inte visat mig ur min bästa sida idag på jobbet då en hes whiskeyröst infunnit sig samt en hosta som sliter upp sår i luftrören. Efter min egen utläggning på arbetsrummet om detta ovuxna och oansvariga beteende frågade en kollega varifrån denna protestantiska inställning plötsligt kommit. Sedan kändes det bättre och jag stegade in till min musikelever med en känsla av att vara okej ändå. Eleverna är uppe i sina filmprojekt om medeltida litteratur medan jag sitter och rullar tummarna. Insjuknar jag i en värre åkomma har de lovat att de visar sin självständighet även då jag lyser med min frånvaro. Med andra ord är jag lite överflödig på mina egna lektioner för tillfället. Självfallet ligger det mycket pedagogisk förarbete bakom denna situation.

För övrigt har det här filmprojektet lett till att jag behövde kolla med min chef att det var okej att en grupp elever tar med sig ett svärd, ett riktigt svärd, till skolan i morgon. Rolands Durendal. Eleverna själva har tagit kontakt med polisen och fick till slut lov av chefens chef. "Se bara till att ni har en väldigt bra förklaring om ni råkar på poliser", var beskedet.

Spooky - Dusty

Dramatik i höghuset

Lite obehagligt kändes det igår då jag kom hem och grannens matkasse fortfarande hängde på hennes ytterdörr. Ett dygn senare. Måste ringa värden, tänkte jag, men utan internet är man ju i blåsten nuförtiden. Jag fick förtränga tankarna på att det möjligtvis låg en död kropp på andra sidan väggen och vänta på morgondagen.

Ganska snabbt fann jag lugnet men rena skräcken infann sig då det ringde på dörren klockan tio på kvällen. Vid den tiden på dygnet vill man helst inte få oväntat besök och jag förbannade det knarrande golvet då jag så tyst jag kunde smög fram mot titthålet i dörren. Jag kikade ut och möttes av mörkblått. Helt mörkblått var det. Men så fick jag syn på en polismössa och insåg att det var en massa poliser som trängdes utanför min dörr. Kanske måste öppna, funderade jag och tittade ner på mina nakna ben och en storögd katt. Min tröja var lång, jag tog upp lilla sillen i famnen och öppnade. Då möttes jag av en snygg polis med ett vänligt leende. Han undrade vad jag visste om grannen och matkassen och jag berättade medan en katt klättrade runt på mig som en panikartad apa med klor.

Som tur var kunde en annan granne meddela att vår granne med matkassen troligtvis befinner sig i Egypten med sin son. Lite sönderriven och rufsig i håret kunde jag säga tack och hej åt poliserna.

Love Is Only For The Stronger - Anna Maria Espinosa

Det rullar på

Det verkar som att diskussionen om sex och sånt gick bra. Förhoppningsvis lättar ettorna på hjärtat i sina individuella reflektioner. Men dessa får tyvärr bli oläst just ikväll eftersom vernisage och en lektion i franska väntar på mig.

För övrigt har jag satt igång ett projekt som vi inte vet hur det slutar än, men elever ska planera ett moment och jag ska pussla ihop det till en fungerande helhet. De förslag jag sett hittills har varit extremt välformulerade och vettiga. Jag behöver knappast vara orolig.

Sure Thing - St Germain

En dag som i dag

I dag sa jag att "jag blev tagen på sängen", till några elever och var inte alls beredd på att de skulle vrida det till det som de gjorde. För första gången lyckades jag inte fånga situationen så där galant som jag är van vid. I stället bet jag mig i läppen och lät skrattet klinga av. En elev dunkade mig i ryggen och sa "ingen fara, man säger ju så juh".

I morgon ska jag ändå våga mig in på diskussioner om sex och relationer med mina ettor. Vi spinner vidare på temat relationer och tillhörighet. Jag hoppas att samtalet ska flyta.

För övrigt klurar jag på hur jag egentligen leva mitt liv.

Natural High - Tosca

Urban är död

Jag öppnar ett mejl från mig själv med ärendet Tre schysta låtar. Sitter även idag på Kungsholmens bibliotek och uppdaterar min partajlista på Spotify. På många vis är det uppfriskande att inte ha internet hemma, jag vet inte hur många herrans timmar jag slösat bort på sömnigt surfande.

Nu har Urban dött. Jag visste ju att det skulle komma eftersom han dog 13 år innan Key och trots att han var en tönt drabbades mitt hjärta av en kraftig sorg. Åh. Jag grät lite och tittade ut på den klara hösthimlen. Livet är för allvarsamt och dödsstort vissa stunder. Hon hade en kärlek och det var Urban, som hon aldrig fick. Hur kan man haka upp sitt liv på en endaste man? Det fattar inte jag.

Ain't no love in the heart of the city - Bobby Blue Band

Key

Fullkomligt slukar Anneli Jordahls Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet). Fast så här i mitten av boken börjar Ellen Keys hjärtesorg, över att hennes käre Urban vägrar lämna sin fru, bli så tung att det sätter sig som en klump i min mage. Åh, hon lägger sig för att dö i sin säng. I fem dagar orkar hon, sedan stiger hon upp och går till skolan för att undervisa igen. Fortsätter som vanligt men med ett ännu större sår inom sig.

Jag gillar inte Urban. Han är en tönt. Och jag blir arg på Ellen Key som låter honom styra hela hennes liv. Usch. Om hon ändå skulle bestämma sig för att gå ut och hitta sig en annan man. Men Urban är uppenbarligen hennes Mr Big.

Boken måste vara utläst innan min födelsedagsfest i morgon, om jag ska kunna gå vidare med mitt liv.

Tchin Tchin - Richard Anthony

Flyttad

Gröndal är inte längre mina kvarter. Jag har lämnat den fantastiska skogen bakom mitt hus, den bästa sushin i stan och ett härligt badkar. Men mest har jag lämnat sådant jag vill bli av med. Fredhäll rules och likaså en veckas semester.