Anna

My photo
Stockholm, Sweden
Ambivalens och paradoxer har förvandlats till två goda sidor av min tillvaro och dessa kan möjligtvis bilda den röda tråden. Får tiden att gå genom att lyssna på Sveriges Radio, cykla lugnt, föra intressanta diskussioner med nära vänner, umgås med min katt, läsa och skriva. En gång drabbades jag av skrivkramp och när den gick över började jag blogga. Här finns det anledning att skriva hela texter. Med röd tråd, början och slut. Ett komplement till de hafsiga anteckningar som fyller mina skrivböcker.

24 November 2010

Hej på er

De temps en temps går jag in på min statcounter för att kolla om någon överhuvudtaget läser vad jag skriver. Och det visar sig alltid vara ett gäng som tittar in här regelbundet och eftersom jag själv skriver sådant jag gillar att läsa om så slutar det alltid med att jag fortsätter det här bloggprojektet. Ambivalens var namnet och sedan landar jag.

Däremot har det aldrig varit över hundra unika besökare. Förrän nu. Eftersom jag inte gör reklam för min blogg har jag tidigare tänkt att då jag slår ett sådant här rekord så kan det bara vara tack vare av mina kära elever. Nu är ni här. Jag har dock svårt att tro att bloggen kommer intressera er i längden.

Nedan följer några tips.

Om du är min mentorselev kan du briljera på lektionen i morgon genom att kolla upp roman på ne.se.

Om du är musikelev passar jag på att påminna om att det är skriftlig individuell reflektion som ska skrivas tyst under hela lektionen. Ett bra sätt att förbereda sig på är att fundera ut olika sätt att tolka verket du läst, att du kan visa att du ser flera innebörder.

Foolin' - Devendra Benhart

3 comments:

Peppe said...

Och om man är en vanlig Peppe från Helsingfors? Vad ska man då kolla in?

Anonymous said...

Anna då, vi är här för att stanna!

Anna said...

Peppe> Svår fråga, du har ju en massa akademiska poäng och häftiga erfarenhet. Mina elever har ju inte riktigt det försprånget, men ett tips skulle kunna vara att inte lyssna på folk som pratar negativt om tonåringar utan i stället passa på att lyssna på och prata med tonåringar. De är roliga, smarta och har massor att säga. Sen kan man förstås bli trött på tonåringar precis som man blir på vilka människor som helst.

Anonym> Äh, ni tröttnar snart.