Denna hårda måndag

Det tog mig hela förmiddagen att växa upp och bli förmögen att ta hand om den här veckan på det sätt som förväntas av mig. Precis som en gymnasieelev kände jag mig sjuk innan helgen, men piggnade lämpligt nog till på fredagskvällen och behövde absolut ge mig ut i nattlivet. Var sprallig i själen.

Jag hade en svindlande rolig helg men har inte visat mig ur min bästa sida idag på jobbet då en hes whiskeyröst infunnit sig samt en hosta som sliter upp sår i luftrören. Efter min egen utläggning på arbetsrummet om detta ovuxna och oansvariga beteende frågade en kollega varifrån denna protestantiska inställning plötsligt kommit. Sedan kändes det bättre och jag stegade in till min musikelever med en känsla av att vara okej ändå. Eleverna är uppe i sina filmprojekt om medeltida litteratur medan jag sitter och rullar tummarna. Insjuknar jag i en värre åkomma har de lovat att de visar sin självständighet även då jag lyser med min frånvaro. Med andra ord är jag lite överflödig på mina egna lektioner för tillfället. Självfallet ligger det mycket pedagogisk förarbete bakom denna situation.

För övrigt har det här filmprojektet lett till att jag behövde kolla med min chef att det var okej att en grupp elever tar med sig ett svärd, ett riktigt svärd, till skolan i morgon. Rolands Durendal. Eleverna själva har tagit kontakt med polisen och fick till slut lov av chefens chef. "Se bara till att ni har en väldigt bra förklaring om ni råkar på poliser", var beskedet.

Spooky - Dusty