Har två alltför korta nätter bakom mig och ska nu gå ner i en vilopuls som heter duga. Detta går till så att man lyssnar på sköna låtar, äter pasta med räkor och dricker ett litet glas rödvin. Torsdag är lillfredag hemma hos mig. Kanske låter jag Strindberg söva mig med Hemsöborna.
Fade to black - Dire Straits
Anna
- Anna
- Stockholm, Sweden
- Ambivalens och paradoxer har förvandlats till två goda sidor av min tillvaro och dessa kan möjligtvis bilda den röda tråden. Får tiden att gå genom att lyssna på Sveriges Radio, cykla lugnt, föra intressanta diskussioner med nära vänner, umgås med min katt, läsa och skriva. En gång drabbades jag av skrivkramp och när den gick över började jag blogga. Här finns det anledning att skriva hela texter. Med röd tråd, början och slut. Ett komplement till de hafsiga anteckningar som fyller mina skrivböcker.
4 comments:
Hej! Roligt att hitta en annan bloggare som också är lärare. Och som också är född 1983. Det är spännande att fundera på hur mycket man vill ge av sig själv med tanke på yrkesrollen. Jag tror man kan tänka på väldigt olika sätt. Det viktiga är väl att man tänker.
imorgon glöggar vi :)
hoppas jag, dom har inte börjat sälja glögg i konsum än...
Jag känner att jag också behöver en liten vilostund, fastän mitt liv just nu kryllar av roliga saker (körkonserter, spelning med FStars, klassträff...)
Jag måste svänga mitt förhållningssätt lite och njuta istället för att se det som en börda :) Men då det finns annat att göra (läs: gradu) känns det som allt annat bara slukar energi.
Nåja, party people! It's gonna be fun! Mera räkor och rödvin åt folket!
Amanda> Jo, det viktiga är att man tänker. Första året som lärare var helt galet så jag hann kanske inte tänka så mycket då, men nu är jag inne på mitt andra och börjar hitta en roll jag är bekväm med. jobbar du också på gymnasiet?
Jessika> Vi drack glögg! Tack för den fina raketuppvisningen.
Matto> Gradu kan ta all ens energi men jag tycker också att du ska njuta av allt det roliga. Rödvin och räkor är aldrig fel. Eller tänk på våra dagar i Paris. Varje gång det blir lite motigt nu tänker jag "hade det här varit ett problem om jag var i Paris", svaret är alltid nej.
Post a Comment