Sedan länge har jag förstått att eleverna jag undervisar är fenomenala. Ändå blir jag överraskad då jag träffar dem en lördagskväll vid halv sju och de berättar att de hela lördagen har spelat in en film de jobbar med i svenskan . Fatta vilka elever man har. Det skulle ju vara katastrof om jag inte insåg det. Nu tänker väl någon cynisk människa att det är klart de drar ihop en sådan story när de råkar på svenskläraren en helgkväll. Men nej, de var glada att se mig och de har filmat hela dagen.
För varje dag som går på mitt jobb får jag mer och mer distans till mina egna trista minnen som elev i en skola där lärarna inte såg vem människan bakom den kritiska tonåringen var. Det känns befriande att få göra annorlunda, behandla ungdomar med den respekt de är värda.
För övrigt har jag en tid vaknat med en myskänsla och tänkt "fan vad najs det är när regnet smattrar mot rutorna". Älskar sånt. I fredags hände det igen och därför blev jag förvånad då jag senare insåg att det var klarblå himmel. Ändå smattrade det.
Baby - Devendra Benhart
Anna
- Anna
- Stockholm, Sweden
- Ambivalens och paradoxer har förvandlats till två goda sidor av min tillvaro och dessa kan möjligtvis bilda den röda tråden. Får tiden att gå genom att lyssna på Sveriges Radio, cykla lugnt, föra intressanta diskussioner med nära vänner, umgås med min katt, läsa och skriva. En gång drabbades jag av skrivkramp och när den gick över började jag blogga. Här finns det anledning att skriva hela texter. Med röd tråd, början och slut. Ett komplement till de hafsiga anteckningar som fyller mina skrivböcker.
2 comments:
Nu ber jag att få påminna om hur taggade vi var med vår film om depression och skoltrötthet!!! Ämnena avslöjar ju dock vad det var vi behövde få reda på saker om :D Men kom inte och säg att vi inte var ivriga!
Hur kunde jag glömma?! Som vi slet. Folk drack sig fulla på marknaden som kom till stan men vi satt minsann och klippte film. Högsta betyg fick vi. Eller en 9 kanske det var.
Post a Comment