Utmärkt

Att koka kaffe i samma filter två gånger gick hur bra som helst. Det jag gjorde var alltså att låta sumpen ligga kvar och ösa på med nytt kaffe vid andra kokningen. Succé.

Vad gäller det här med ekonomin kan man säga att den här bloggen aldrig behövt vara ett "jag lever fattigt i en månad"-experiment. Nej, här har studentfattigdomen alltid funnit mellan raderna på riktigt. Dock har jag aldrig spätt på att mitt liv levs med en rätt så tom pengapung. Anledningen till att jag skriver det här är för att en journalist på någon av kvällstidningarna genomförde ett sådant experiment. Hon gick till socialtjänsten och kollade upp hur mycket bidrag hon skulle få därifrån om hon hamnade i ekonomisk knipa. Det låg på sju,åttatusen kronor och på det levde hon i en månad. Självklart har hon fått en massa kritik för att hon låtsas vara fattig i en månad. På vilket sätt gör hon världen bättre? Är det inte bara falskt eftersom hon hela tiden vet att hon om några veckor har sina trettiotusen i månaden igen?

Kritiken är mycket befogad. Men för mig gav faktiskt hennes projekt någonting. I två intervjuer har jag hört henne berätta om de insikter det gett henne och båda gångerna gav det mig tröst. Hon berättade om oron för att tappa vantarna mitt i vinter, man har inte råd att köpa nya hur som helst, om oron för att bli sjuk, man har ju inte råd att gå till doktorn hur som helst, om alla trista lunchlådor, för man har ju inte råd att. Bla bla bla. Så tjatigt men så sant. Det vara bara så skönt att höra någon annan berätta om hur det är att vara pank.

Men! Och nu kommer en välkänd moralkaka. I ett större perspektiv är min fattigdom ett lyxproblem. Jag pluggar billigt, får studiebidrag och har familj och släktingar som stöttat mig ekonomiskt. Om tre veckor har jag en titel och kan börja rädda världen.