Anna

My photo
Stockholm, Sweden
Ambivalens och paradoxer har förvandlats till två goda sidor av min tillvaro och dessa kan möjligtvis bilda den röda tråden. Får tiden att gå genom att lyssna på Sveriges Radio, cykla lugnt, föra intressanta diskussioner med nära vänner, umgås med min katt, läsa och skriva. En gång drabbades jag av skrivkramp och när den gick över började jag blogga. Här finns det anledning att skriva hela texter. Med röd tråd, början och slut. Ett komplement till de hafsiga anteckningar som fyller mina skrivböcker.

17 August 2010

Förbjuden frukt och en rolig början

I sann svenskläraranda har jag druckit ett glas vin för att riktigt njuta av en lång ledig tisdagskväll. Till det åt jag en lite märklig middag och tittade på Kielletty hedelmä, Förbjuden frukt. En vacker finsk film om två unga tjejer som är gammallaestadianer och åker till Helsingfors för att se vad som finns i världen utanför deras. Eller egentligen är det Marja som har det behovet och hennes vän Rakel som följer efter för att hålla ett öga på hur Marja handskas med de frestelser hon möter. Men av en slump hamnar Rakel i en biosalong där det visas en konstfilm. Hon ser film för första gången och bli alldeles betagen.

Blödig som jag är grät jag självfallet. Så vacker är filmen. Kroppar som vill röra vid varandra men inte får, djup vänskap och familjer som splittras. Relationer. Om jag ser filmen två gånger till lär mina tårar torka och jag kan se den med elever. En fin finsk film om relationer.

I morgon ska jag starta upp en svenskkurs med min etta och det ska bli roligare än förra året. Både för eleverna och mig. Vi ska till exempel lyssna på Dum av dig och diskutera tema, motiv och bildspråk. Såg att jag i våras i min anteckningsbok skrivit: "Intro - börja roligt", då jag utvärderat förra årets kurs med ettan. Schyst av mig att skriva så och inte ge ett enda förslag på vad som kan tänkas vara roligt.

Dum av dig - Daniel Adams-Ray

2 comments:

Matto said...

Va?! Rolig undervisning? Det är ju helt absurt!
Disciplin och hårt arbete, annars lär ju sig eleverna inget... :P

Anna said...

Du har rätt. Hur tänkte jag nu?! Lärande och leenden går inte ihop! Det ska vara knäpptyst, man ska höra hur sakta minutvisaren rör sig och hela tiden ska man vara lite skraj för att läraren säger att man är sämst i klassen.